är Han vår käre Herre. Han är kärlek till 100000000000%   Han känner varje hårstrå på vår kropp, känner varje cell och atom i oss, vet alla våra tankar och allt vad vi gör. Hans kärlek till oss är enorm så pass stor är den att Han gav oss den fria viljan för att vi skulle lära oss allt vi behöver, Han gjorde oss självtänkande och självgående, Han gav oss ett hjärta och en själ ett sinne och en ande för att vi skulle få chansen att närma oss Honom som är kärlek och godhet, enbart. Vad som än händer i världen så är Han god, det onda som händer i världen är inte pga Honom utan pga den ondska som finns i världen för Gud är aldrig ondska.

Jag älskar Honom, älskar att lovsjunga och lovprisa Honom, älskar att tillbe Honom och studera Bibeln eftersom jag tror att den är ofelbar då jag tror att Gud själv har inspirerat de som skrev den. Gud är Ordet, Ordet är Gud och eftersom Han är fullkomlig är också Hans Ord fullkomligt.

Mycket har hänt sedan jag blev frälst. Tack vare Gud så känner jag mig mycket starkare och gladare, visst jag går inte omkring med ett stort leende på läpparna varje sekund på dagen men jag har en frid i själen som inte fanns där innan och tack vare Gud så är jag inte ens hälften så nervös av mig som jag skulle vara om jag inte haft min tro på Honom.

En lovsång jag bara älskar är "All my fountains" med Chris Tomlin

Den är groteskt bra

Vissa dagar är man så på och ber och lovsjunger och studerar Helig Skrift och lovprisar. Man har lust att springa ut som en galning och vråla halleluja och dansa och ha sig inför Gud, hur sjukt det än verkar i världens ögon. Vissa dagar är man bara så nära Gud det går att vara.

Vissa dagar går man bara i någon sorts bubbla och önskade att man orkade be, orkade lovsjunga, orkade studera Skriften, orkade lovprisa, orkade leva radikalt heligt rent och fullkomligt, men ut ur ens mun och inre människa kommer det bara suckar....................................

Det fina med Gud är att Han lyssnar inte bara på en när man är på och het utan även när man inte orkar, lika mycket som Han hör dina passionerade böner, lika mycket hör Han dina suckar och gensvarar. Han är alltid där även om det inte känns så, hur det än ser ut i ens liv eller i världen, vad människor än utsätter en för, är Han alltid där, med lika stor kärlek hela tiden.

Det finns en berättelse som heter "Fotspår i sanden". Jag kan den inte i detalj men det var en man som undrade, när han efter han dött satt tillsammans med Jesus och gick igenom sitt liv, varför det var spår av två fotpar under de bra perioderna i hans liv och bara ett i de dåliga. Han ifrågasatte Jesus och sade till Honom att: "Du lovade att vara med hela tiden varför gick jag ensam under de svåra perioderna av mitt liv???" Jesus svarade då att under de bra perioderna under mannens liv gick Han bredvid honom och under de svåra perioderna bar Jesus mannen i famnen. Så det ensamma fotspåret i sanden var Jesu fotspår. Jag bara älskar den berättelsen och jag vet att jag aldrig är ensam, någonsin, hur mitt liv än ser ut.

Funderar mycket på vilken församling jag ska gå med i så jag undersöker minst två: Frälsningsarmen och LivetsOrd. Frälsningsarmen är lugnt och sansat, rätt lika t ex pingstkyrkan, i alla fall enligt mina egna uppfattningar, men jag kan ju ha fel också. Jag har haft viss kontakt eller stor kontakt med frälsis hela mitt liv, en av mina närmaste släktingar var medlem där, vilket gjorde att jag var oerhört mycket där, så man kan väl säga att det egentligen är min hemförsamling även fast jag aldrig var medlem där. Det är där jag känner mig trygg.

Livets Ord däremot är rock´n´roll, radikalt och hett, det är även lugnt och sansat och jag trivs oftast där, men ibland vill jag verkligen ha sakralt och lugnt, men det är verkligen så att LivetsOrd som drar mest. Där är verkligen inget ljumt utan det är till 100% som gäller. Vilket jag gillar som sagt................................. Men jag gillar som sagt också sakralt, katolskt, men när det gäller det katolska har jag problem att man går genom jungfru Maria för att liksom nå Gud, känns det som, även om jag har hört att man ber henne om förbön, men det är ju Jesus som talar för oss inför Fadern............................................

..... Svååååååååååååååååååååååååååårt.

Jag vet ju liksom vad som drar och vad jag längtar efter, men jag vet också vart jag är trygg................................ eller snarare, jag är trygg på båda ställena. Frälsningsarmen är en trygghet för att jag har gått dit hela mitt liv i princip och på LivetsOrd känner jag mig också trygg men på ett annat sätt fast på samma sätt. Rörigt jag vet   men då skulle ni se inuti min hjärna, dääääääär är det rörigt  Tur att det inte är lika rörigt hemma   Nå, jag är trygg på LO och FA för att Gud finns där, eller hur man nu ska uttrycka sig, och för att medlemmarna är kärleksfulla. Men det som är FA + grej är att det är något som varit i mitt liv som sagt sedan jag var liten. LO:s + grej är att min rock´n´rollradikala själ och ande dras ditåt pga att de är radikala och passionerade i sin kärleksgärning inför Gud...............................................

................ Som sagt: inte lätt att välja............................... Undrar om man egentligen måste välja??????????