Jag bara älskar melodifestivalen rakt igenom. Jag är en mellonörd kan man väl lugnt påstå. Den är inbokad i kalendern och jag missar ingenting jag lovar.

Men att Ellen med låten "Songbird" skulle gå direkt till final hade jag inte väntat mig så det var verkligen en skräll. Att Yohio däremot skulle gå till final med sin "To the end" var så självklart för mig att jag blivit riktigt förvånad om han inte gjort det. Fast istället för Ellen i final hade jag velat se Linus Svening med dunderlåten "Bröder", den var ett underverk, men förhoppningsvis får han revansch i andra chansen.

De andra låtarna däremot var helt ok men inte dunder. Allt beror ju på vilken musiksmak man har. Min är väl mer rock och techno helst med kristna texter, så ska man gå efter det så var det väl egentligen ingen låt som höll måttet egentligen, men.................................... jag gillar innehållet i texterna i Yohios låt och i Linus låt. Djupa och tänkvärda texter. Det ska vara texter som hugger tag i en och rör om i en, en text får inte lämna mig oberörd och det gjorde varken Yohios eller Linus texter.

Det var i mello jag såg Carola första gången och den kvinnan har verkligen betytt massor för mig i mitt liv. Hade det inte varit för henne hade jag aldrig hittat Gud så som jag har gjort. Så när hon berättade att en präst sagt till henne två eller tre år innan mello ´83 att hon skulle betyda massor för många ungdomar i världen så, ja jag kan inte annat än att säga att Carola är sänd av Gud för att sprida evangelium. Tack Herre   

Vissa dagar är man så på och ber och lovsjunger och studerar Helig Skrift och lovprisar. Man har lust att springa ut som en galning och vråla halleluja och dansa och ha sig inför Gud, hur sjukt det än verkar i världens ögon. Vissa dagar är man bara så nära Gud det går att vara.

Vissa dagar går man bara i någon sorts bubbla och önskade att man orkade be, orkade lovsjunga, orkade studera Skriften, orkade lovprisa, orkade leva radikalt heligt rent och fullkomligt, men ut ur ens mun och inre människa kommer det bara suckar....................................

Det fina med Gud är att Han lyssnar inte bara på en när man är på och het utan även när man inte orkar, lika mycket som Han hör dina passionerade böner, lika mycket hör Han dina suckar och gensvarar. Han är alltid där även om det inte känns så, hur det än ser ut i ens liv eller i världen, vad människor än utsätter en för, är Han alltid där, med lika stor kärlek hela tiden.

Det finns en berättelse som heter "Fotspår i sanden". Jag kan den inte i detalj men det var en man som undrade, när han efter han dött satt tillsammans med Jesus och gick igenom sitt liv, varför det var spår av två fotpar under de bra perioderna i hans liv och bara ett i de dåliga. Han ifrågasatte Jesus och sade till Honom att: "Du lovade att vara med hela tiden varför gick jag ensam under de svåra perioderna av mitt liv???" Jesus svarade då att under de bra perioderna under mannens liv gick Han bredvid honom och under de svåra perioderna bar Jesus mannen i famnen. Så det ensamma fotspåret i sanden var Jesu fotspår. Jag bara älskar den berättelsen och jag vet att jag aldrig är ensam, någonsin, hur mitt liv än ser ut.

Funderar mycket på vilken församling jag ska gå med i så jag undersöker minst två: Frälsningsarmen och LivetsOrd. Frälsningsarmen är lugnt och sansat, rätt lika t ex pingstkyrkan, i alla fall enligt mina egna uppfattningar, men jag kan ju ha fel också. Jag har haft viss kontakt eller stor kontakt med frälsis hela mitt liv, en av mina närmaste släktingar var medlem där, vilket gjorde att jag var oerhört mycket där, så man kan väl säga att det egentligen är min hemförsamling även fast jag aldrig var medlem där. Det är där jag känner mig trygg.

Livets Ord däremot är rock´n´roll, radikalt och hett, det är även lugnt och sansat och jag trivs oftast där, men ibland vill jag verkligen ha sakralt och lugnt, men det är verkligen så att LivetsOrd som drar mest. Där är verkligen inget ljumt utan det är till 100% som gäller. Vilket jag gillar som sagt................................. Men jag gillar som sagt också sakralt, katolskt, men när det gäller det katolska har jag problem att man går genom jungfru Maria för att liksom nå Gud, känns det som, även om jag har hört att man ber henne om förbön, men det är ju Jesus som talar för oss inför Fadern............................................

..... Svååååååååååååååååååååååååååårt.

Jag vet ju liksom vad som drar och vad jag längtar efter, men jag vet också vart jag är trygg................................ eller snarare, jag är trygg på båda ställena. Frälsningsarmen är en trygghet för att jag har gått dit hela mitt liv i princip och på LivetsOrd känner jag mig också trygg men på ett annat sätt fast på samma sätt. Rörigt jag vet   men då skulle ni se inuti min hjärna, dääääääär är det rörigt  Tur att det inte är lika rörigt hemma   Nå, jag är trygg på LO och FA för att Gud finns där, eller hur man nu ska uttrycka sig, och för att medlemmarna är kärleksfulla. Men det som är FA + grej är att det är något som varit i mitt liv som sagt sedan jag var liten. LO:s + grej är att min rock´n´rollradikala själ och ande dras ditåt pga att de är radikala och passionerade i sin kärleksgärning inför Gud...............................................

................ Som sagt: inte lätt att välja............................... Undrar om man egentligen måste välja??????????